5. mar, 2015

Deckarträff på Åmotfors bibliotek den 4 mars 2015

Att skriva och läsa har alltid varit en av de största delarna i mitt liv, men att jag en dag skulle komma att skriva en deckare det var ingenting som jag hade planerat.

Visst har jag känt att det vore spännande att skriva någonting som andra skulle gilla att läsa, men att det blev en deckare till att börja med var egentligen en ren tillfällighet för mig.

 

Jag är en person som ofta reagerar på saker i samhället och vid tiden för min deckares födelse så hade jag gått och tänkt på sjukvården. Hur psykiskt sjuka släpps ut i samhället utan att få vård.

   Att dessa individer inte bara innebär en fara för sig själva utan också för andra i sin omgivning och det här var det som födde grundtanken till min förövare. Jailson Deusemar är psykiskt sjuk och han är mycket farlig.

   Jag har själv tidigare levt i ett 16 år långt förhållande där min X-make var psykiskt sjuk och väldigt labil så det gav mig möjlighet att leva mitt i skräcken och det oförutsägbara handlingssättet som kan komma ut av en sådan sjukdom. Så mycket i min karaktärs handlingsmönster är ju sprunget från egna erfarenheter.

   Mimmi som är min huvudkaraktär är medial och det är en förmåga hon fått för att jag själv är intresserad av det mediala. Jag vet att polisen i USA ofta använder sig av mediala personer i sina mordutredningar och det är även sådant som sker i Sverige även om man inte talar om det så ofta här.

Mimmi föddes under en skrivarkurs som jag gick på distans och jag gav henne mycket av mina egna egenskaper för att det var både roligt och givande då jag kunde skåda mig själv i sömmarna lite granna. Jag skapade en fantasivärld runt omkring henne där hon blev verklig för mig. Mimmi föddes vid 34 års ålder. Hon var kraftigt överviktig men vid ett hyfsat lynne, klär sig i luggslitna stretchkläder. Har mörkblont hår och grönmelerade ögon. Lite vimsig av sig men pratar en hel massa, ett generöst hjärta. Jobbar extra i disken på en pizzeria är medial och bär på författardrömmar. På fritiden målar hon meditativa målningar och självklart så kan hon tala med de döda.

   Älskar mat, tröstäter ofta. Är en ganska ensam själ och känner sorg över att hon saknar nära vänner. Hon är bosatt i ett litet brukssamhälle i Värmland, en situation jag känner mig hemma i. Hon är singel och hatar stora folksamlingar, trivs så mycket bättre ute i naturen där hon kan finna kraft att filosofera och meditera. Favoritstället återfinns vid byns enda sjö och på stranden finns en stor sten där hon brukar kravla sig upp om ingen ser henne.

   När Mimmi väl hade vaknat till liv så började allt annat röra sig självmant runt henne, tankarna spann runt vad hon kunde göra i sitt liv. Sagt och gjort skapade jag nya vänner och bekanta, gav henne kärlek och spann ihop en historia där min psykopat kunde ta del. Ett element av ondo och ett av godo.

   Visst krävde det en hel del research, men det var ju himla kul och det kunde faktiskt sluka timmar av min tid, då jag brukade hamna på roliga och intressanta sidospår.

För mig så har ju också skrivandet varit en stor terapi i mitt liv då min son tog sitt liv 2011 så kände jag ett enormt behov att skriva för att lätta trycket inombords och igenom det så upptäckte jag också den sanna glädjen med att skapa miljöer, karaktärer och händelser som är fiktiva där jag kunde försvinna in och ge liv.

Att det blev deckare istället för ett romanskrivande beror nog på min egen passion för just deckargenren, en fascination jag alltid burit på. Brott, brottsoffer och gåtor i en salig röra där man kan linda in spänningen.

   Jag läser enormt mycket böcker och visst har jag drömt om att kunna skapa lika bra eller bättre än de jag läst själv och det är väl även det en underliggande drivkraft. Jag vill lyckas, lämna någonting efter mig som andra kan ta del av.

 

Att skriva en kriminalroman kräver ju sitt då det är viktigt att hålla reda på tidsaxeln, personligheter och händelseförlopp så när jag skriver brukar jag börja med att skapa en synops. En liten kort berättelse av vad boken kommer att handla om, en grundskiss.

   Vid min första bok Röd Vinterängel så skrev jag massor av postit-lappar som jag satte upp på alla köksskåp, dessa var lätta att flytta runt och gav mig möjlighet att se olika delar på ett lätt och överskådligt vis. För mig fungerade det här jättebra. Väl klar med själva grundstommen så började jag tänka på karaktärssammansättningen, vilka var dessa personer, viket inflytande skulle de ha i min berättelse och vart befann alla personerna sig. Vad skulle ske?

Till sist var jag så inne i allt det här att jag kunde känna det som om mina karaktärer lika gärna kunde befunnit sig i samma rum som jag själv gjorde. Jag såg en film av händelser, jag var med i handlingen och känslan ja den törs jag nog säga är mäktigare än någonting annat jag känt.

   Att det ändå känns viktigt för mig att plocka saker ur verkligheten när jag skriver fiktivt, så som ett sådant samhällsproblem likt detta med psykiskt sjuka som inte vårdas på ett riktigt sätt. Där man som ansvariga för vården eller de resurser som finns rycker på axlarna och säger att det inte finns nog med resurser för att ha plats att vårda, inte förrän det oundvikliga har skett som till exempel med mordet på Anna Lindh.

  Så i min första bok handlar det alltså om Psykisk sjukdom och min andra och nyligen släppta Svart Triad så har jag tagit fasta på rådande rasism i samhället.

  Min tredje fristående bok i samma serie med Mimmi kommer att handla om trafficing, organhandel och maffians roll i samhället så ni ser jag plockar hela tiden inspiration från det som sker runt omkring oss.